Mitt under pågående pandemi behöver hundratusentals patienter fortsätta att få vård i hemmet genom den kommunala hälso- och sjukvården. En intervjustudie från FoU i Väst tyder på att patienter och anhöriga under denna speciella situation ibland upplevt att de behövt göra avkall på sina önskemål och delvis ge upp beslutanderätten över sitt eget hem.
En av studiens slutsatser är att medarbetare och chefer i kommunal vård och omsorg under pandemin har ställts inför svåra utmaningar när de behövt balansera nationella och regionala smittskyddsregler mot patienters och anhörigas behov och önskemål.
FoU i Väst har intervjuat elva patienter och åtta anhöriga i sju kommuner.
– I intervjuerna fick vi exempel på situationer där det som patienter och anhöriga upplevde som viktigt stod i konflikt med hemsjukvårdens direktiv och möjligheter. Patienten kanske ville att personalen skulle ha skyddsutrustning men personalen kunde inte möta det önskemålet i början av pandemin eftersom de inte hade riktlinjer och rekommendationer om det och för att det rådde brist på skyddsutrustning, berättar Theresa Larsen på FoU i Väst.
Flera av de intervjuade beskrev att det känts tryggare att få vård i hemmet jämfört med på en vårdinrättning där risken för smittspridning uppfattades som högre. Andra uttryckte mycket stor oro för att smittas av hemsjukvårdspersonalen.
Anhöriga har blivit ännu viktigare
Studien tyder även på att de anhörigas roll har ökat i betydelse under pandemin.
– Vi har exempel på patienter som har minimerat eller sagt upp hemtjänsten på grund av rädsla för att bli smittade. Det har inneburit att de anhöriga har fått ta ett betydligt större ansvar. Vi kan se att anhöriga och patienter har ändrat uppfattning om vad som är en acceptabel nivå av anhörigstöd. Det finns exempel på saker som man före pandemin nog inte hade tyckt var okej, som att flytta hem till sin sjuka förälder för att hjälpa till med omvårdnaden, säger Doris Lydahl FoU i Väst.
God och nära vård ska utgå från frågeställningen ”Vad är viktigt för dig som patient och närstående?”. Studien visar att detta kan vara svårt att uppfylla i praktiken.
Studien gör inte anspråk på att visa en heltäckande bild, men lyfter frågor som sannolikt berör många fler än dem som här kommit till tals.
